foto
så har man fått lite betyg till... foto gick jättebra, fast jag hade inte förväntat mig annat än mvg, som vanligt då när det gäller mig. Men man kan alltid vara lite pirrig precis innan man vet om det är som det borde vara. Tänk om läraren bara har satt ett vg?? men jag fick mitt mvg och jättebra omdömme i övrigt och massor med beröm för mina bilder :)
lycklig eller bara rädd?
aaaararrrhhhhggg
haha, ja så var mitt liv en fullständig soppa igen, vem vet vad det är jag håller på med. Det finns någon som jag vet har alla möjligheter att såra mig om han skulle få för sig att det är vad han vill. Vilket gör mig livrädd, för jag vill inte bli sårad, vill inte gå vidare och vill ingenting besluta. Jag vill bara leva i sekunden som är just nu, drömma mig bort och hoppas att allt kommer bli bra, att han kanske ringer ikväll och att jag kommer sitta leende istället för att känna mig bortglömd som den ensamma vanten på gatan.
Jag kan fortfarande inte förstå att jag låtit honom komma tillräckligt långt in på mig för att överhuvudtaget kunna såra mig, men jag tittade väl åt ett annat håll just då. Jag vet inte om jag ska vara rädd eller lycklig, för jag vet inte vad han vill eller vad jag vill. Jag vet att jag vill träffa honom ikväll och hoppas som fan att han ringer, annars får jag göra det. Ibland vill jag bara fråga honom ifall han inte kan hugga snabbt så att jag kan läka om det är vad han tänker göra, istället för att hålla kniven plågsamt intryckt mellan revbenen, men ännu inte genom huden. Snälla någon, rädda mig från mig själv innan jag gör något jättedumt.
Hoppas att han ringer och säger att han kommer till mig ikväll, eller att han inte ringer och istället bara dyker upp... bara jag får se honom, kyssa hans axel, smaka på honom och köra in näsan i hans hår som luktar percis som bara han kan göra... snälla
haha, ja så var mitt liv en fullständig soppa igen, vem vet vad det är jag håller på med. Det finns någon som jag vet har alla möjligheter att såra mig om han skulle få för sig att det är vad han vill. Vilket gör mig livrädd, för jag vill inte bli sårad, vill inte gå vidare och vill ingenting besluta. Jag vill bara leva i sekunden som är just nu, drömma mig bort och hoppas att allt kommer bli bra, att han kanske ringer ikväll och att jag kommer sitta leende istället för att känna mig bortglömd som den ensamma vanten på gatan.
Jag kan fortfarande inte förstå att jag låtit honom komma tillräckligt långt in på mig för att överhuvudtaget kunna såra mig, men jag tittade väl åt ett annat håll just då. Jag vet inte om jag ska vara rädd eller lycklig, för jag vet inte vad han vill eller vad jag vill. Jag vet att jag vill träffa honom ikväll och hoppas som fan att han ringer, annars får jag göra det. Ibland vill jag bara fråga honom ifall han inte kan hugga snabbt så att jag kan läka om det är vad han tänker göra, istället för att hålla kniven plågsamt intryckt mellan revbenen, men ännu inte genom huden. Snälla någon, rädda mig från mig själv innan jag gör något jättedumt.
Hoppas att han ringer och säger att han kommer till mig ikväll, eller att han inte ringer och istället bara dyker upp... bara jag får se honom, kyssa hans axel, smaka på honom och köra in näsan i hans hår som luktar percis som bara han kan göra... snälla