humlan

Vi har någon sorts dramalektion. Hela eller i alla fall en del av klassen står i en ring. Några fnissar nervöst.

Så står vi alla där i cirkeln. Ingen tid förflyter, men ändå är det en evighet sedan vi började. Pojken står på min högra sida. Han som får mig att drömma.

Det är den miljon fjärilar i min mage som avslöjar att något är på väg att hända. I en ingivlse, lutar jag mig fram och kysser honom. Han läppar är hårda. Han hade inte väntat sig detta. Han suger in min underläpp i sin mun.

Kyssen känns kort och är slut nästan innan den egentligen börjat. Magen värker. Vad har jag gjort? Utstöter ett förlåt, som han antagligen inte hör. Han ler mot mig och skrattar.

Ingen annan verkar ha märkt något. Ingen har visst sett vår kyss. De två flickorna som står mitt emot står och viskar för sig själva. Det var visst bara jag och pojken som märk av detta. För det var bara för oss den betyder något.

Han skrattar igen. Vänd mot de andra. Någon frågar vad folk ska hitta på till helgen, och alla börjar prata i munnen på varandra.

Pojken viskar något i mitt öra, men jag kan inte höra vad. Mad sin arm runt min midja, fattar han tag i min vänstra höft och drar mig mot sig. Mot sin kropp. Nära, alldeles för nära. Jag kan känna mer av hans kropp än vad som är bra för mig.

Rodnande ser jag mig omkring. En enda verkar ha upptäckt något alls, och tittar menade på mig. Färgen stiger i mitt ansikte, men personen tittar inte bort. Jag blir först att bryta ögonkontakten. Den enda som kanske hade sett något, vet egentligen ingenting. Har inte sett pojkens hand på min höft.

Jag känner skrattet komma bubblande från magen. Jag klarade det. Jag kysste honom och han stod kvar Honom, pojken i mina drömmar. Lutar mig mot honom. Undrar vad han hade viskat bara för mig tidigare. Det spelar ingen roll. Han är min nu. Allt kommer lösa sig.

Tyvärr var detta bara en dröm jag hade natten mellan åttonde och nionde februari som jag tog mig tid att anteckna i min drömdagbok. Pojken är samma som jag tidigare nämnt som Otto.