Del 7
Breasal sitter framför henne med en liten kniv i handen. Han har precis tänt ett litet vaxljus och låter knivbladet gå igenom lågan. Med mjuka händer vinkar han upp hennes fot så att ljuset faller på stickorna. Försiktigt drar han fingrarna över dem och då hon rycker till frågar han henne om det gör ont. Försiktigt lägger han kniven mot hennes hud. Den har redan hunnit svalna från eldslågan och känns kall mot huden.
Han trycker lätt kniven mot den rosa huden och skär upp ett litet snitt vid en av stickorna. Han drar sedan ut den och håller upp den framför henne med ett leende.
”Det var ingen liten rackare det där.”
Hennes blick vandrar förundrat mellan stickan mellan hans fingrar och sin fot. Hon skakar misstroget på huvudet.
”Finns där fler?”
”Två till, vill du att jag ska ta dem nu på direkten?”
”Mm-hm, ta dem nu när vi ändå sitter här.”
Hon ser häpet på då han plockar ytterligare träflisor ur hennes fot. Det hade inte gjort ont, men helt tydligt hade de ju suttit under hennes skinn. Hon tittar upp på mannen framför sig och för första gången på länge känner hon sig trygg där hon nu sitter. Hon tror sig ha hittat en familj, och en storebror.
Över lågans sken granskningar han henne i smyg. Låter blicken smeka hennes lilla vackra fot som han så innerligt önskar att han inte behövt skära i, men samtidigt vet är det enda skälet han har för att få vara så nära henne. Foten är liksom hos ett barn alldeles mjuk, och precis lika söt. Men hon är inget barn, tänker han då ögonen åter faller på ansiktets kurvor. Hon ser inte ut att ha upplevt mer än sexton tidevarv, men han vet att det lika gärna kan vara flera hundra eftersom alver inte åldras på samma sätt som människor.
Breasal ser hur hon allt mer sällan klipper med ögonen och hur musklerna börjar slappna av. Då han efter en stund försäkrat sig om att hon sover, låter han hennes fot glida ner från sitt knä och går för att sätta på sig sina stövlar. Han hade ju bara stannat den kvällen för att kontrollera att hon inte återfick feberfrossningarna hon fått i samband med infektionen i toppen av öronen. Infektioner som hade uppstått i såret efter hennes yttersta spetsiga örondel. Nu hade hon ju vaknat trots allt, så då var det säkerligen inte på väg tillbaka, och han behövdes åter inne i byn.